Vet ni att man kan få typ ett astmaanfall av gapskratt?

Det började med att jag ville visa en bild för min dotter. Sparad i min dator. Bilden alltså, inte dottern. Jag skickar den via Messenger....Det enda som syns är en konstig ikon som inte låter sig öppnas. Prutt också...jag skickar ett mail och bifogar bilden. Får till svar att mailet var tomt... Dottern frågar om jag inte kan använda screenprint?

Eeeh hurdå, undrar jag? "Men håll in avstängningsknappen" skriver dottern, nu i lite otåligare ton, fortfarande på Messenger.

Jag stirrar förbryllad på min dator och böjer mig sedan tveksamt fram och håller in den enda knappen till skärmen....inser ganska raskt att jag håller fingret på lampan som visar att skärmen är på. Ändrar läge och håller in knappen enligt instruktion. Jo då, det fungerar. Skärmen stängdes av..... Återvänder till Messenger och frågar; menar du knappen på skärmen?

Nu hör jag verkligen skärpan i texten jag ser; "Har du mobilen i handen!?!"

Näe, jag sitter vid min stationära dator! Och sedan exploderar jag....jag skrattar så jag hickar och gråter och klarar inte att berätta för maken vad jag skrattar åt. Himmel vad gammal jag är! Och egentligen borde jag inte berätta det här för er....